Den roliga byn Råå

En vacker dag vaknade Lea och jag, samma dag samma morgon och samma tid.
-Godmorgon syltburken, sa Lea.
-Godmorgon på dig med marmelad mackan, svarade jag.
-FRUKOST!!! Ropade mamma.
-Vi kommer, sa vi med en trött mun.
Vi trallade ner för trappan och satte oss vid bordet.
-Vet du vad som händer om man äter för mycket ägg, Lea?
-Bryr mig inte! Svarade min irriterande syster.
-Man får skägg, hahahah.
-Thea, sluta det betyder… ATT JAG KOMMER FÅ SKÄGG!!! Jag vill inte ha något fult skägg som pappa, han ser ju ut som en…som en..som en TOMTE.
-Huhum, ja jag tänkte bara fråga om ni ville ha lite….lite…kakor???
-Ja, kako, sa Olle.
-Pappa, nä…nämen hej, det är inte så att vi har snackat om ditt tomt..oj, jag menar dig. Vi snackade bara om lite skägg och ägg och äggit skägg, du vet….eller, stammade Lea.
-Aaa….visst….såklart, sa jag med munnen full av mammas hembakade kakor.
Vår familj består av mamma Emelie,  pappa Pär, jag Thea, min tvillingsyster Lea, lilla Olle och kaninerna Bertil (Olles förslag), Dasiy (Leas förslag) och Snobben (mitt förslag). Vi bor på Ostindigegatan 5, det ligger på Råå. Idag skulle vi till Råå bibliotek.
-Kom nu Lea!
-Nej, jag måste fixa naglarna!
-Men ta med sakerna då, ropade jag.
På väg till biblioteket började Lea prata om en bok som hon hade läst, som inte innehöll mode eller manga (det är det ända hon läser). Boken handlade om en bok som kunde prata.
När vi var framme började vi med att lämna tillbaka våra böcker. Jag  ville leta efter den talande boken på biblioteket. Lea fortsatte berätta om boken som berättade om den talande boken som berättade om den roliga byn Råå. När vi hade letat igenom nästan HELA bibblan började jag tappa tålamodet.
-NEJ NU GÅR VI HEM! Skrek jag
-SCHHHH! Hyschade bibliotekarien oss.
-Thea tyst. Vi måste hitta boken som berättade om den talande boken som berättade om den roliga byn Råå. Nu visar jag dig var boken är.
-LEA!!
-Aaaa?
-Har du vetat var boken är HELA tiden!
-Jaa, jag ville bara att du skulle få LETA LITE.
-SCHHHH!!! Skrek bibliotekarien.
Ni kommer aldrig förstå hur irriterande hon är för än ni träffar henne.
Lea tog handen bakom ryggen och drog ut en bok från en bokhylla.
-Här har du.
-Äntligen! Viskade jag.
Vi satte oss vid biblioteksbordet och slog upp sida 1.
Vi läste ända till sida 17 utan att titta upp, i början var det om den talande boken. Det stod var den fanns, boken skulle finnas på ett bibliotek i Stockholm. Man hade bara sätt boken 1 gång tidigare det var den gången en människa hade rest in i boken.  Vi tittade upp på varandra och tänkte: vi måste åka till Stockholm snart.


Nästa dag tjatade jag och Lea på mamma och pappa att vi skulle(eller måste) åka till Stockholm.
-Tja, vi måste ändå hälsa på min syster Lena snart, så varför inte, sa mamma.
-Ja!!!!!!!!!!!!
-Men vi kan inte åka för än i helgen, för vi har inte någon ledighets lapp, sa pappa.
-Det får duga. Vi går och packar marmelad mackan, sa jag.



                                         HELGEN
-Det ska bli så spännande, sa jag.
-Tänk om vi träffar drottningen, drömde Lea.
-Det kanske vi kommer, för boken finns på det kungliga biblioteket, sa jag nonchalant.
-Du skojar!! Vi kommer få träffa drottningen, prinsessan Viktoria OCH boken, helt underbart!!!!!!skrek Lea.
-SCHHHH, mamma och pappa får inte veta något om boken,sa jag.
-Okej.
-Kom nu, har alla packat färdigt?!, sa mamma.
-JAAA!!!sa alla.
På väg till bilen tog Lea fram sin iPad och kopplade i hörlurarna. Hon skulle väl se på film. JAG däremot skulle kolla på utsikten och kanske, men bara kanske kolla på ett program. Alltså det är bara så bra!!!!
Efter fem minuter så skrek Olle ”nä äj vi fjamme”. Han kommer somna på tre röda sekunder. När vi hade fått Olle och sova så satte vi på oss hörlurarna och såg på film.

                                          FRAMME
-Får vi gå till biblioteket, sa Lea.
Vi hade precis checkat in och klockan var tre på eftermiddagen.
-Det var annorlunda, sa pappa.
-Vad?, sa Lea
-Att du ville till biblioteket, såklart.
-Jag följer med, sa jag.
-Okej, men kom hem klockan sex, sa mamma.
När vi hade gått ut genom dörren så sprang vi hela vägen till biblioteket.
-Okej nu visar jag dig var boken är direkt, sa Lea.
-Bra,sa jag.
Vi gick och satte oss längst bort i biblioteket, och började läsa. Det var det konstigaste vi hade sett. Boken talade till oss!!!!!!!
-Jag ser att ni har hittat den talande boken som innehåller den roliga byn Råå, hörde vi en röst säga.
Det var drottningen!
-Men Råå där bor ju vi. Fast vårt Råå är inte speciellt roligt, sa jag.
Jag antar att Lea inte ville säga nåt.
-Jo, för länge länge sen så åkte jag till den roliga byn Råå genom den där boken. Det var jätte fint och fåglarna sjöng och staden är jätte rolig. Husen är formade som..jag vet inte vad!!! Men det sägs att en litenlitenlitenlitenliten människa vid namn Jan Bergvund har hatat vattenfallet hela tiden, för att det har svalt hans pappa. Han stoppade vattenfallet och då blev byn inte rolig längre. Ni måste åka in och rädda byn. Och pappan så klart, sa Silvia.   
-Men mamma och pappa då, och lilla Olle, sa Lea.
Det var nog det enda Lea sa på hela bibliotekstiden.
-Lugn, tiden stannar så dom kommer inte att märka nåt, sa Silvia.
-Kom nu Lea, sa jag.
Jag tog hennes hand och öppnade den sista sidan.
-Farväl, och ta hand om er. Om ni räddar pappan kan det hända att ni inte kommer ut igen men ni måste göra det annars så kommer byn att bli fylld med vat………….
Det snurrade och vi håll så hårt vi bara kunde. Helt plötsligt så stod vi på en grå gräsmatta, det var helt tyst och inga fåglar sjöng.
-Inte en ända kotte, sa Lea.
-Då är det sant, det som Silvia sa, menade jag.
-Välkommen, det är inte så ofta vi får besök av dom från världen ovan, nu när vattenfallet har slutat att falla, snyft, sa en liten kines som tydligen hette Lolo.
-Vi har kommit för att sätta igång vattenfallet. Så du behöver inte gråta.
-Äntligen, äntligen det här måste firas!!!!!
Vi gick mot byn och där var det en massa folk, mat, bufféer och tårtor. När vi hade ätit så visade nån museum ägare som kan mycket om vattenfallet vägen till en flygande trappa. För att kunna få den att flyga så måste man tydligen sjunga en sång. Så här gick den: en liten liten gubbe vi namn Jan Bergvud stoppade vattenfallet nu är han den sämstaaaaaa i världen, världen åhhhhhhhhh sämsta i världen, nu flyger vi, vi, viiiiiiiiiiiiiii.
Lite taskigt tycker jag.
-Ahhh, åhhhhhhhhh, iiiihh, jaa vi flyger, sa jag imponerad över att man ens kunde flyga.
När vi hade flygigt en liten bit kom vi till en grotta. Den lilla lilla lilla lilla museum ägaren visade oss att vattenfallet hade runnit här. Vi ville gå in i grottan men den lilla lilla lilla lilla museum ägaren vågade inte gå in. Vi undrade varför men han svarade inte. Vi gick in i grottan. Vi gick längre och längre in och än så länge hade vi inte sätt nåt. Där var det! Det var en massa kvistar, stenar och träd. Mitt i allt så låg det en liten 25-åring. När han hade stoppat vattenfallet så var han 25 och han såg precis ut som då.
-Jag antar att du är Jan den onde Bergvud, sa Lea.
-Om man ska vara exakt, så heter jag Jan Kalle-Nils Bergvud, men få gå för stunden, sa tydligen den kallade Jan Kalle-Nils Bergvud.
-Men varför har du inte åldrats, sa jag. Eller har du det.
-Hoho, ser jag fortfarande ung ut, sa Jan Kalle-Nils Bergvud. Men nej jag har inte åldrats. Den här fuktiga luften har hållit mig vid liv.
-Vi tänkte sätta igång vattenfallet, sa jag och tog bort en sten så att det kom lite vatten.
-NNNNNNNEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, skrek Jan Bergvud.
-Hjälp nu har han vaknat igen. Förlåt o du store herre, hörde vi dom i byn skrika.
-Vaaaaaa, sa Lea. Hur mycket uppmärksamhet får du?!?!
-Jag vet inte. Dom tror väl att jag är pappa. Som ni kanske vet så tror alla att min pappa dog genom att han fastna på en sill med lite extra dill så att vattenfallet svalde fiskdillen med pappa på levande. Men eftersom att vattenfallet svalde han levande, så dog han ju inte för vattenfall har ju inga tänder. Och luften har hållit han vid liv också så han har inte dött av åldern. Ni är dom enda som kan rädda pappa, så gör det NUU…!
-Men hur ska vi göra då, sa Lea.
-Först så ska ni ta loss mig, sen ska ni ta bort alla stenar med min hjälp och sen kommer vattenfallet att rinna och då kommer pappa att trilla ut hoppas jag.
Vi började ta loss han men han satt fast som berg. Efter vad som kändes en timme kom han äntligen loss. Vi tog bort alla stenar, kvistar och träd och det började rinna mer och mer. Helt plötsligt så brakade till och vi skrek och sprang ut. Eller rättare sagt Lea skrek och vi andra sprang. Vatten fallet började rinna, gräset blev grönt, fåglarna lämnade sin bo och människorna skrek våra namn.
-Lea Thea Lea Thea, skrek de.
-Som vanligt inte mitt namn, sa Jan.
-Näj kommej din papa ut, sa Olle.
-Olle, vad sjutton gör du här! Mamma och pappa kommer bli galna!
-Jag vet inte varfö ja ä hä. Me mamma och papa märke inge fö tiden ha stanna. De sa djottingen, faktist.
-Pappa kommer inte ut för än Lea har sjungit en låt med mig, sa Jan.Okej, sjung efter mig. Odi dadi,  Odi dadi, sover du, sover du. Hör du inte vattnet, hör du inte vat..
-Neeeej, Lea sä inte de sista ojdet! Det sa djottningen!
-tet. Porl, porl, porl. Vad sa du Olle, sa Lea.
-Haha du gick på det. Jag visste att du skulle komma till drottningen någon gång så jag stoppade vattenfallet och du kom. Sen behövde du bara sjunga vilken sång som helst och nu kommer du inte att kunna lämna byn. Bara Olle här kan det, men han kommer ingen minnas, sa Jan och putade ner Olle från grottan.
-Det där skulle du inte ha gjort, sa Lea och hoppade efter.
-Jaja, jag kan ju allt använda dig, sa Jan och vände sig mot mig. Men jag var inte där för jag hade också hoppat efter.
-Nej nu får det vara nog. Först så luras man och säger att ens pappa har hamnat på en sill med dill och sen får man inget för jobbet, sa Jan den ONDE Bergvud.
Helt plötsligt så låg jag i min säng, jag hade bara drömt allt.
-Hahahahaha, skrattade jag.
-Vad skrattar du åt?? Frågade Lea
-Jag drömde bara..att du dog.
-VAAAAA, en sån fin människa som jag kan inte dö. Det här ska du få för, sa Lea och hoppade upp i sängen och började kittla mig.
-HAHAHAHAHAHAHAHAAJAJAJAJAJAHAHAHAH. SLUTAAAAAAAAA, skrek jag.
-Vad gö ni, sa Olle. Ja åså va mä!
-Kom då, sa Lea. Hjälp mig att kittla Thea.
-Oke, sa Olle och klättrade upp i sängen. Det var den roligaste morgonen på länge.
                       
                         SLUT
Av Asta och Molly åk 4

Det här inlägget postades i Novelltävling 2016. Bokmärk permalänken.